Recension 2017

Recension från NLT (Nya Lidköpingstidningen):

Publicerad 3 jul 2017 Uppdaterad 3 jul 2017

KULTUR & NÖJE

Fullträff från första till sista ton

Vilken kväll! Vi satt utomhus en fantastisk sommarkväll i Vigrum.

Och den ena utmärkte visartisten följde på den andra. Bättre förutsättningar för en visfestival kan man nog inte ha. Vigrum är en pärla i det skaraborgska kulturlandskapet. Festivalprogrammet var rikt och varierat. Många av artisterna var nya bekantskaper för många av oss, ändå kändes det hemtamt inom en vid visram.

Årets tema var Dan Andersson. Varje artist gjorde en tolkning av Dan Andersson som extranummer. En bra idé som innebar att vi fick möta många intressanta tolkningar av Dan Anderssons klenoder.

Kvällen inleddes redan sen eftermiddag av unge Simon Swahnström från Lyrestad. Han gjorde ett set med mestadels egna sånger med intressanta texter. Musikaliskt hade han vissa likheter med den unge Bruce Springsteens sätt att bygga upp långa böljande melodilinjer med stora textsjok. Hans bakgrund på Skara skolsscen märktes i hans teatraliska diktion och dynamik i berättande. Han adderade litet, men bara litet, rockattityd med uppknäppt flanellskjorta och rufsiga lockar.

Redan i andra akten med Elin-Louise Ahlberg och Gustav Bäcklin kom festivalens höjdpunkt för mig. Bara att inleda med en kanontolkning av Dolly Partons Little Sparrow på svenska. Snacka om stilkänsla. Elin-Louise Ahlberg, ny för mig, visade sig vara en scenartist med utstrålning och mild men påtaglig karisma. Riktigt bra sångerska med charm och humor. Hennes parhäst Gustav Bäcklin spelade läcker gitarr, bland annat slide, sparsmakat men effektivt. Samma sak med hans banjokomp och paret sjöng harmonier i klass med Gillian Welch och Dave Rawlins. Bra låtar hade de också.

Jag ser verkligen fram emot att höra dem igen.

Anders Stävarby är en värmlänning utan dialekt. Han var en klassisk visartist med en klassisk repertoar. Han tog inga risker utan spelade visklassiker från olika håll. Han visade sig vara en bra sångare och en mycket fin gitarrist. Hans repertoar den här kvällen bestod av Visor av Bellman, Fröding och Vreesvijk. Han visade sin klass med att gå iland med ett kamikazeprojekt som att sjunga Bellmans Glimmande Nymf som är så för alltid förknippad med Fred Åkerströms enorma tolkning. Men hans version stod pall och mer till och var personlig och kanon. Hans framförande av en sång av Jeremias i Tröstlösa var en av kvällens mest gripande djupskimrande pärlor.

Lovisa Samuelsson är en fin och mycket personlig artist med en klart egensinnig och egen visväg. Hon visar nya möjligheter för visan genom att lämna det tryggt traditionella och gå en egen och smal väg. Och hennes intensiva framträdande fick det att hetta till ordentligt. Hennes engagemang för Joe Hill (hon hade till och med hans porträtt tatuerat på armen) kändes djup och äkta. Bland annat har hon skrivit en ny melodi till I dreamed I saw Joe Hill som tog bort den jobbiga sentimentaliteten i Joan Baez version och gav texten helt annat djup och äkthet.

Kvällen avslutades med ett gediget och pedagogiskt renodlat program kring kvällen centrum Dan Andersson av Pär Sörman. Han spelade förutom gitarr också cittra och concertina. Han gjorde till och med ett bejublat solo på skedar.

Han gav en initierad bakgrund till sångerna som innebar många mervärden och fördjupad förståelse. Han spelade fina versioner av flera av de mest kända Dan Anderssonsångerna. Han tog fram känslorna (för det är ju så mycket känslor i Dan Anderssons visor) men han rensade förtjänstfullt den sentimentalitet som ofta gjort visorna litet kletiga. Hans versioner av de mest kända som Till min syster och Per Ols Per Erik är de bästa jag hört. En värdig avslutning på den här fina kvällen.

Vigrum visfestival 2017 var succé från första till sista tonen.

BO BORG

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close